Hanna Enefalks artikel publiceras i tidskriften Addiction.

Artikelns syfte är att undersöka den stora ökningen av brännvinskonsumtionen i Sverige under övergången från tidigmodern till modern tid (ca 1775-1855). Vilken attityd till alkohol hade de grupper som dominerade samhället , och hur hängde dessa attityder ihop med den samtida lagstiftningen och de pågående socio-ekonomiska förändringarna?

 
Metoden som använts är en kvalitativ analys av dagböcker och memoarer. Information har även hämtats från lagtexter, från den tidiga nykterhetsrörelsens skriverier, och från tidigare forskning.
 
Artikeln visar att elitens attityd till alkohol över lag var positiv så länge den som drack var en ståndsperson. Majoritetsbefolkningens drickande däremot föraktades och sågs från och med 1830-talet allt oftare som ett samhällsproblem. Lagstiftningen var föremål för ständiga och radikala förändringar.
 
Konsumtionsnivåerna är svåra att skatta: under 1820-talet tycks jordbrukets överproduktion av vegetabilier, liberal lagstiftning och effektiviserade bränningsmetoder ha resulterat i en avsevärd konsumtionsökning. Under åren 1846-53 inträffade en ny konsumtionsökning på grund av ytterligare effektivisering av bränningen samt en liberalisering av reglerna för återförsäljning.
 
Kring år 1800 tycks den socio-ekonomiska eliten ha använt alkohol som ett verktyg för att muta, belöna  eller förhandla med arbetskraften. Under 1800-talets första hälft ökade emellertid den obesuttna befolkningens antal kraftigt, samtidigt som lönearbete blev vanligare och brännvinet billigare. Detta fick till följd att allt fler inom samhällets ledande skikt anslöt sig till tanken att befolkningens alkoholkonsumtion måste åtgärdas.